Marie är född, uppvuxen och bosatt i Älmhult, den plats hennes debutroman tar sin utgångspunkt från. Under tonåren skrev hon periodvis en del texter i det lilla formatet, mestadels i form av poesi. Dessa texter var ofta präglade av en hopplöshet som någonstans rymde ett svårdefinierat hopp, en känsla som hon tagit med sig i sin debutroman, samtidigt som hon alltmer börjat bege sig in i ett litterärt landskap där små händelser gärna får bära större betydelser och som emellanåt tar formen av religiösa upplevelser.
Tankar kring ett framtida författarskap har funnits med i bilden sedan övre tonåren, men ett förverkligande av tankarna har länge fått låta vänta på sig då barn, familj och ett yrkesverksamt liv som sjuksköterska inte givit tillräckligt med utrymme för att kunna sätta sig ner och fokusera på skrivandet. Då hon i januari 2026 blir sjukskriven på grund av stressreaktion börjar romanen ta form. Hon börjar teckna ner delar av sitt liv som en form av terapi och fram träder den berättelse som fungerar som ett ramverk för hennes debutroman.
Boken riktar sig till människor som arbetar inom emotionellt uttömmande yrken och till personer med erfarenhet av egen eller livspartners psykiska ohälsa. Den huvudsakliga målgruppen ser hon dock själv vara de föräldrar som valt att leva vidare med någon annan än den andra föräldern till sina barn. Målgruppen är på så vis omfattande med tanke på den verklighet vi lever, där det är lätt att hamna i ett sökande efter balans i tillvaron. Det har under hela processens gång legat fokus på att detta inte enbart skulle bli ännu en berättelse om en självupplevd verklighet, utan en roman som fångar läsaren från ett litterärt perspektiv, och hon använder gärna symbolik som verktyg likväl som hon väljer att hoppa mellan prosa och poesi för att gestalta den livsvärld hon lever i.
Hon kan nu när boken är färdigskriven konstatera att fokus låg på att konstnärligt framställa den moderna människans kamp för att göra gott och på att beskriva vilka uttryck det kan ta sig i vår komplexa verklighet.