Pernilla är en sann livsnjutare som alltid tar tillfället i akt att ge sig ut på inspirerande resor. Hon delar detta intresse med sin importerade italienare och tillsammans bor de med sina tre döttrar i en röd liten stuga i mörkaste Småland. Familjen tillbringar sina somrar på Sicilien, Italien.
Hennes skrivandet startade redan i unga år, allt från att skriva uppsatser i skolan som läraren läste upp för klassen, till att skriva dagböcker och noveller i hemmets trygga vrå.
Pernilla började skriva på det här manuset ungefär ett år efter att hon plötsligt hade drabbats av en autoimmun encefalit. Manuset till hennes aktuella bok fungerade först som en slags terapi för hennes del men hon hade en stark känsla av att den här memoaren borde läsas av andra.
Denna nakna och ärliga bok riktar sig till er som ibland känner en viss misströstan, budskapet är att aldrig ge upp och hur viktigt det är att tro på kärleken och lusten till livet. I dagsläget mår Pernilla förhållandevis bra och är mycket tacksam för livet.