Vad innebär det att vara det enda finsktalande barnbarnet till sin mummi och ukki – och vilken vikt bär den rollen? Sanna Laaksos debutbok Jag börjar sakta förlora min sisu är baserad på de dagboksanteckningar hon skrev under åren 2020–2024, och handlar om hennes relation med sina finska farföräldrar – från stunder av sorg, vemod och oro inför döden till värme, skratt och livsglädje.
“Varje vinter gjorde det finska vinterkriget sig påmint i mummi och ukkis hem. Det är ett aktivt och passivt trauma, en rädsla som ligger kvar, gömd men redo. Snön och frosten gör så att vi aldrig glömmer.”
Dagboksanteckningarna skildrar vardagen i Emmaboda, Småland, och är framför allt skrivna på svenska. Då konversationerna oftast fördes på finska får dessa ta plats på två språk för att behålla ordens kraft för de finskspråkiga och ge förståelse åt de svensktalande. Berättelsen om Sanna och hennes farföräldrar handlar delvis om det lilla i livet, men även om arv, språk och identitet för sverigefinnar över flera generationer.
Sanna Laakso är en sverigefinsk konstnär och kulturprofil som är född och uppvuxen i Emmaboda. Till vardags arbetar hon på Iittala och år 2020 blev hon vald till Årets unga Sverigefinne för att genom sin konst ha tagit makten över fördomarna som finns mot minoritetsgruppen. Hon har själv illustrerat över hundra bilder till boken, som ger liv till minnena och stunderna som varit med hennes mummi och ukki.
Boksläpp 15 maj 16.30-19.00 på Lava, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Boken finns att köpa både hos Sol förlag, Sannas hemsida sannalaakso.se och hos återförsäljare som Adlibris, Bokus och andra.
Sanna Laakso är tillgänglig för intervjuer, författarsamtal, readings och medverkan i poddar eller magasin.